Jag är så glad, jag minns!

september 22, 2016 0 av Jess

Hejsan , vad tiden går fort veckorna har bara rusat iväg sen sist. 

I Lördags var jag hos Maja på tjejmiddag, mys pys att få vara en del av deras tjejgäng som hållt ihop sedan dom var små. 

Jag känner mig som en i gänget nu efter några år och några middagar. Mys!!! Jag hade dock väldigt ont i huvudet och var inte alls på topp den dagen, hade jobbat några nätter innan och var helt veck. Det blev en tidig kväll och sovmorgon dagen efter, denna helg var den första på 3 veckor som inte var totalt uppbokad med aktiviteter eller sjuka barn och denna helg var barnen hos sin pappa så det var lungt. Det behövdes även fast jag alltid vill vara med dom. 

Här är några bilder från middagen såååå mysigt! 

Det har även hunnit bli några fina fransar på vänner och jag känner att jag har en plan framöver. 

Efter lite coachning och hjärnan har fått aktiverats (snacka om huvudvärk) när min mentor sätter fart. Jaquline fångade upp mig för över 3 år sedan och jag är så tacksam för allt hon hjälpt mig med och LÄRT mig. Första mötet med henne då var jag LIVRÄDD jag fattade inte ens vad hon sa haha. Men hon såg något i mig och även JAG kan se det i dag. 

Jag minns vem jag var som liten från 5år-mellan stadiet . Jag var klok, jag var kreativ målade, ritade, skapade och hittade på nya idéer i mitt rum, jag hade enorm fantasi och väldigt idérik och jag ville skapa något hela tiden allt ifrån måla rita lera till leka eller möblera. Jag lekte ofta sjukhus och tog hand om patienter som skulle må bra , jag lekte även skönhetssalong och sminkade dockorna. Jag älskade att stå i centrum och att få folk skratta och må bra. Jag spelade teater på stora scenen i skolan , gjorde små föreställningar för min farmor och stod och sjöng med hopprep så folk såg. Jag filmade och gjorde sketcher. Jag skrev mina dagböcker och brev … jag minns en rad jag skrev och när jag samtidigt stannade upp och tänkte ”när jag blir stor, vad jag än gör då så ska jag minnas detta ögonblick och komma ihåg vem jag är  när jag blir vuxen” 

Och fatta!!!! Jag kommer igår allt jag skulle memorera. Att jag var bra, jag skulle visa världen det en dag, jag minns att jag satt i min säng med min blå dagbok och kände att något var orättvist just då. 

Mellan dom åren och till idag har det hänt så mkt att jag nästan hade glömd vem jag var. Efter all postraumatisk stress i gymnasitet och fram till för några år sedan har jag glömt och lagt mig själv åt sidan. 

Det jag såg igår när jag som vanligt svarade på Jaqulines frågor utan hennes hjälp var att jag börjar bli exakt den Jessica som jag föddes till igen, den oförstörda, kloka och starka Jess!

Idag gör jag exakt samma som då… Jag är kreativ , jag målar, och håller på med reklam, jag inspirerar, jag lär mig stå på scen igen och bygger min föreläsning , jag hjälper människor, jag jobbar med skönhet, jag skriver ”dagbok” här i bloggen. Och jag älskar mig själv och andra som vill mig väl. Jag älskar livet. Och ser inte ner på någon.