Bakom kulissen

maj 20, 2016 3 av Jess

God förmiddag alla snyggingar, wow jag blir helt chockad när jag läser hur många läsare jag har på min hemsida. Jag råkade nämligen titta i morse och försökte se om jag läste fel. 

Jag sitter just nu hos läkaren som jag besökt ca 2gg i veckan efter Kbk hälsocamp 9 (som jag och Slejman anordnar) för en månad sen som jag fick avvika ifrån pga att jag på riktigt inte kunde gå eller ens lyfta fötterna pga smärta. Läkaren trodde det var muskelreumatism och gav mig en hög kortison efter undersökning och prover så klart. Kortisonet gjorde mig smärtfri och jag kan gå och cykla som vanligt samt röra mig som vanligt. Jag har svullnat upp och ökat i vikt men det är strunt samma. Jag försöker hålla koll på maten och kalorierna utan att hetsa upp mig kring det. Jag känner att jag har koll och vet mina varför ang övervikten. (Det är inte bara en bortförklaring, det kommer visa sig med tiden.) 

Godmorgon


Det som oroar mig: just nu är proverna… Sänkan och infektions proverna minimalt på en månad vilket är lite skumt så vi fortsätter utreda och ta massor av prover…. Nästa vecka ska ben/buken och hjärta/lungor kollas i magnet röntgen samt att det ska kollas in i mage och tarm. Jag får lite smått panik ibland när jag tänker för mkt på vad det kan vara?! Jag vill bara vara fysiskt frisk nu så jag kan nå mina mål och fokusera på rätt saker. Jag fokuserar på (rätt saker för mig) till 95% av min tid men i dagsläget men det är några procent som felar. 

Vad menar jag bakom kulisserna? Igår fram mot kvällen kände jag mig orolig efter att ha pratat stress och mitt förflutna samt gamla minnen som tagit mig hit i dag (jag rotar runt i det jag bearbetat för att kunna skapa min föreläsning). Jag kände på mig att något skulle hända med kroppen (anade att det skulle komma då sömnen varit kass hela veckan pga att jag haft sjuka barn hemma som vaknat hela nätterna) pirrningarna i armarna blev påtagliga och spred sig sakta men säkert i hela kroppen (pirret har varit borta lång tid nu när jag blivit frisk från mitt utmattningssyndrom jag hade förra sommaren men stresspåslagen måste vara så få det bara går). Jag kom på mig själv ligga och spänna mig i sängen med tankar som ”jag kommer ej kunna somna jag kommer ej kunna somna jag vill sova jag vill sova” till slut brast det, tårarna sprutade som en fontän och jag bara öste ur mig saker som jag nästan glömt bort samt att jag utbrast jag är OROLIG över vad det är för fel inuti min kropp! Jag vill inte oroa mig, är jag ”dödssjuk” så får jag ta det då men jag ska banne mig inte dö.

Jag började även babbla om kortison, övervik att jag Banne mig borde svälta osv . Hahah massa skitsnack från en trött hjärna. Och dessa ord han jag redigera ganska fort. Jag ska ÄTA MAT! vara pigg stark och klartänkt , protein, kolhydrater, fett allt ska in… Och jag ska följa min plan jag lagt upp. 

Tänk vad konstiga vi är i bland ?!

Så otroligt skönt med en urladdning i bland, att våga skäppa taget och bara våga känna. Jag är människa och behöver det, som jag skrev i mitt tidigare inlägg. LIVET! 

Jag blir lika chockad varje gång jag vågar släppa taget och lycklig över känslan som far igenom kroppen efteråt. Tankarna blir klara och kroppen fungerar igen. 

Jag är så glad över att min pojkvän  Ola vet allt om mig, att han känner mig mer än någon och VILL känna mig för den Jessica jag faktiskt är och har blivit. 

Att gå hand i hand och se bådas utveckling är härligt att dela det är verkligen vänskap, kärlek, respekt. 
Morgonens FRUKOST! 


Jag avslutar inlägget efter att ha varit inne hos läkaren med att meddela att PROVERNA BLIVIT BÄTTRE TJOHOOOOOOOOO LYCKAN ÄR TOTAL! 

Alla prover ska tas nästa vecka och veckan där på men sen kan vi troligtvis sänka kortisonet. 

Vi får se! ❤️

Puss & kram ha en härlig Fredag, det ska jag !