Vänner eller ”vänner”!

april 6, 2016 0 av Jess

  Igår  skrev jag detta inlägg i min grupp på Facebook och fick så härlig feedback. Älskar hela högen ?! (Kan man säga så)? Jo det kan man eftersom det är ett ställe jag byggt upp för att kunna ventilera utan påhopp och glåpord . Fantastiskt! 

Jag hade nyss ett samtal med en go tjej jag gillar och litar på, jag blev så glad och kände att vi syntes båda två … Som vänner ska se varandra. Det var så skönt att prata…. 1,5 h gick så fort! Vi borde nog ses..

Jag har alltid haft massor av vänner runt mig hela tiden i min uppväxt men på äldre dagar har jag insett att jag mer var deras vän och påse att spy sina problem på, en bra kompis som hjälpte till, gav komplimanger och som ställde upp dygnet runt. Så jag fick tillslut ta avstånd för när jag tog tag i mitt liv och trodde mina ”vänner” skulle glädjas åt mina framsteg så sa som att jag var ego och konstig. Enbart för att jag råkade ”finnas” i deras egovärld.

En vän för mig behöver inte vara någon jag träffar ofta men en riktig vän är den som alltid finns där som ger och tar och som öppnar sin famn eller hem för mig om jag behöver och jag lika så tillbaka dag som natt .

En vän är någon som ser mig för den JAG är. Jag vet två stycken som gör det …sen har jag några nya jag knappt vågar tro att dom är det för att jag är rädd att bli blåst igen. När jag börjar lita på folk så drar dom nämligen

Jag känner mig så mätt på ”vänner”, såna som är så braaaaa vänner men ändå inte glädja åt andra eller bara är vänner när man finns för dom, såna som aldrig ställer upp i kris, inte ens har en tanke på att fråga ”hur mår du? Och mena det… Här om dagen började jag räkna om jag hade någon på riktigt? Det blev som sagt två vänner, massor av ”vänner” och några nya vänner hoppas jag.

Fan man är ju fortfarande rätt så utnyttjad insåg jag. Trodde faktiskt att jag kunde läsa folk ganska bra vid de här laget men icke. 

Även här via våra hälsocamper har jag lärt känna några, jag åker som sagt på camperna som alla andra människor, jag är ingen MASKIN som skapar camper utan jag är även deltagare som alla andra och är JAG där… Jag har blivit så blåst och sårad..sista tiden . Fått förtroende för folk och verkligen brytt mig och öppnat mitt svåra hjärta på riktigt Berättat  innersta hemligheter även lyssnat och stöttat och fått höra hur mkt jag betyder (haha gick på det.) fått höra hur jag är älskad hit och dit , ”syster hit å dit” åh du skulle kunna vara min dotter, kärlek och tårar men helt ärligt bara EN jävla massa DRAMA för sen så en tid där på var jag inte vatten värd utan förklaring . Haha undra om man ska lita å folk fullt ut eller låta bli. Människan är som jag vet inte vad… 

Jag kan förstå att man växer ifrån varandra eller livet går. Men nja, det krävs mkt för att en RIKTIG vän ska försvinna. En av mina vänner som är på riktigt, gör inte alls samma saker som jag, delar inte mina intressen eller har samma bekymmer , ser olika ut och allt. Vi ses knappt. Men fan vad hon är viktig i mitt liv och jag i hennes hoppas jag (haha även där vågar jag inte tro något fast jag gör det ändå.)

Människan är hemsk… Pengar styr och även den stora fega jäveln i folk.

Förstår ni något? 
Känner ni igen er?