Dag 1-3, ångest.

oktober 19, 2015 2 av Jess

Enkelt och gott #Mellanmål innan promenaden, -målet med promenaden är att andas in luft , mindfullnes och att känna lugn och ro och uppskatta att jag KAN. Jag tränar på att dämpa stress/utmattning då den påminner mig dagligen i form av oro, sömnsvårighet och fysiska spänningar.

 
Jag mår jätte bra efter operationen i torsdags äntligen frisk, kry och HEL MAGE…utan smärta , kräkning eller rapar. Precis som människan är skapt utan konstigheter. Love It.

varje gång jag äter nu är jag rätt så rädd att det inte ska funka och att jag ska må dåligt men jag känner verkligen inget. 

Jag har knappt ont i alla sår/stygn efter titthålen. 

Däremot gick jag direkt hem från operation till vardagen och allt vad det innebär. Full rulle direkt. Eftersom jag varit/är utbränd så funkade det inte riktigt som jag tänkt mig med alla planer och ”måsten”. Efter att omedvetet oroat mig massor över att bli sövd osv.  

    
 Lördagen och söndagen var jätte jobbig psykiskt då jag krampade rejält i axlar pga stress. Krampen kom successivt i axlar, huvud , öra , mungipa när jag ”brusade upp” eller varit igång för länge utan att ligga ner.  Att vara mamma till två underbara barn innebär att hålla koll hit och dit , mamma titta här, kom hit och lite gnabb här och där. Det bar planerade kalas som jag hade ”lovat gå på” som blev måste i min stress hjärna och mkt frågor hit och dit helt enkelt. Jag hade även ”lovat” att kolla på ett lopp som Kbk samarbetade (läs HÄR)  med samt att jag ville stötta en deltagare som sprang första gången och så klart grilla korv med barnen.. (Ja jag inser nu att jag hade lite väl mkt trots att de var ”lätta saker”) Jag fick såna spänningar att jag trodde jag fick en stroke eller hjärnblödning. Så jag vände på väg mot kalaset i ren och skär panik.

När jag sen förstod att det var stress så gick hela söndagen ut på att hitta ”dragläget” dvs när spänningen började bli för kraftig LIGG NER BUMS! Så la jag mig ner och andades, vilade , försökte slappna av … Typ sova! 

Då släppte det. Oavsett hur svårt de än är så är det fantastiskt hur kroppen reagerar på långvarig inre stress. 

Jag fortsätter arbeta stegvis. Och lyssnar på varningsklockor och utvecklas.