En tanke, en nyckel, ett ”aha!!?”, en målbild..

november 16, 2014 1 av Jess

En tanke och ett verktyg till mig själv och kanske någon annan.
Hade jag varit den mer högutvecklade Jessica då som jag är nu så hade situationen varit annorlunda i dag.
Men NU har jag bättre nycklar och verktyg att faktiskt skapa mig själv.
Och jag jobbar på allt jag skriver om min utveckling är precis det min blogg handlar om.
Här inne handlar allt om min fysik, tankar, motivation, kost och hälsa. Framförallt är den till för att motivera mig själv till att må så bra jag kan.

Att ge sig själv de bästa förutsättningarna för att må bra!
Man ska inte jämföra sig själv med andra, nä precis absolut inte.

Men det behöver man inte göra för att ändå jämföra sig och bevisa saker.
”Bevisa för sig själv.”
Detta kanske är en ännu starkare drivkraft?

Men man behöver inte ALLTID överträffa sig själv, bevisa saker och spränga gränser.
Man behöver inte alltid satsa 100% från både själ och kropp.
Att gå ”all in” varje gång, med allt, är felprioriterade insatser.

Du behöver inte ALLTID förbättra dina resultat i på ett ”mätbart, sätta fingret på” sätt.
Till slut så blir det jobbigt för dig själv. Prestationsångest, oro och stress för att det ska gå bättre idag än vad det gjorde förra gången.
Det blir en ond cirkel som kan sluta tråkigt. Efter ett tag så slutar man kanske helt?.. Man klarar inte av pressen man sätter på sig själv.
Varför OCH VAD är det man försöker bevisa?
Att man är okrossbar och klarar allt?!

*Exempel; (du kan ha vilket mål som helst som exempel här är ett allmänt ej kopplat till mig för jag springer inte ”i dag”.)

Du gillar att springa.
Du och din kropp mår bra av att springa.
Du borde njuta av att springa och göra det med syfte att må bra både psykiskt och fysiskt.
Detta skulle du kunna ha som ett mål istället för att sätta upp för höga mätbara prestations-mål.

Istället för att känna efter på dagens förutsättningar och springa så fort och långt som du mår bäst av och att njuta av resan, så följer du din träningsplan till punkt och pricka.

Du plågar dig igenom de sista 2 kilometerna för att klara av att springa 1 mil idag, -för det står i din träningsplan.
Sist sprang du 9 km, så nu måste du springa längre!?
Planen är upplagd mot att du om 3veckor ska springa ett maraton på 2,1 mil.
Du pressar dig till att springa 1 mil idag.
Och ja, du klarar det!

På tisdag ska du springa 1,2 mil. Du plågar dig igenom den sträckan även om du känner av smärtan i vaden.
Du fortsätter att försöka bevisa för dig själv ”att du faktiskt klarar av det här.”

Du springer maratonet.
Du får en bra tid och en medalj.
Du klarade det!
Du är nöjd! …Men hur bra mår du under ytan?
Hur mycket har du försakat för detta?
Har du och din kropp samarbetat eller är det du som diktatoriskt plågat ”er” igenom detta?
Din kropp sände ut varningssignaler som du ignorerat.
Du och din kropp, ni är ett, men borde ändå vara två om alla beslut.

Pga denna hårda träning har du tex fått både bristning och stressfraktur i vaden.
Du har också tappat viljan och glädjen till att springa. ..kanske till överhuvud taget att träna alls.
Det som annars är din ”kanal” att få ut all stress, ilska, oro eller att samtala energi och din frizon etc.
Du kan inte träna alls tills detta läkt. Om du ens har sån tur ATT det läker… Långdistanslöpning kan du i vart fall inte syssla med. Det du älskar mest…

Slutsats:
gör dina val efter vad DU mår bäst av I LÄNGDEN!
(Djur tänker långsiktigt, de har inget konsekvenstänkande.)
Är du som djuren eller är du en högre utvecklad människa?

Tänk efter!
”Vad mår jag bäst av imorgon?
Vad mår jag bäst av om en månad?
Vad mår jag bäst av om två år? ”
Och VARFÖR gör jag det?

Det är okej att säga nej (både till sig själv och andra) fastän man kanske vill jättemycket.

IMG_3560.JPG