Skrämmande och underbart armlös

juli 12, 2014 0 av Jess

Hej vänner .
Jag måste dela med mig av denna lilla grej.
Först vill jag tacka för alla meddelanden , kommentarer och mail jag får.

I går lade jag ut detta på min instagram , efter det blev jag kontaktad via mail, Facebook och fick kommentarer av massa olika tjejer. 20140712-202923-73763400.jpg

20140712-202936-73776758.jpg

Jag kan inte förstå hur många det är som går med samma tankar och problem som jag levt med hela mitt vuxna liv, att inte sätta på sig ett vanligt linne i värmen tex för att man skäms över olika kroppsdelar och framförallt sina armar.
Jag har nästan vant mig att inte svettas för att jag alltid haft kofta osv.
Jag tycker om att få fram detta , det handlar så otroligt mkt om hjärnspöken och dålig självkänsla.
Jag ska berätta hur jag tänker och ge lite tips hur jag jobbar.
Vi måste börja arbeta bort dessa hjärnspöken , jag gör så här.
Jag tar ett spöke i taget… Går tillbaka och funderar på vad mina tankar och ”stopp” kommer ifrån… Var det någon i skolan som sa något, är det kanske en händelse, en kommentar, något som hänt är det garanterat när spökena kommer. Gå tillbaka i tiden fundera och försök att sätta fingret på exakt det som gjorde det svårt för dig att utföra vissa saker.
Gör dom , gå till baka till flicka/pojk stadiet upplev samma sak som då och gör på ett annat sätt nu när du har mer livserfarenhet. Gråt eller skrik, slå på något men det viktigaste är att gå vidare där ifrån då har du gjort största jobbet till att börja våga vara DU….

20140712-204344-74624084.jpg
En kommentar från en underbar läsare/följare…som äntligen vågar ”titta fram” som jag. Tänk vad vi är många… Jobba jobba vänner, lev , lek, lär er vara NI!

Hejsan!
åh va ja känner igen mej Jessica, det är ju sommar för bövelen och oavsett storlek på armarna så blir det varmt åt oss oxå och varför ska vi behöva gå runt å svettas å plågas extra? vem har sagt att det är förbjudet med stora armar,som är bleka och med lös hud etc.? självklart ingen annan än våra egna hjärnor, så dumt!
nej upp till kamp mot ”armångesten” är ganska säker på att vi är en stor skala som gått hela vårat vuxenliv med denna plåga att inte våga visa våra armar….i mitt fall har det varit en plåga sen 10 års åldern, alltid haft mycke muskler men alltid haft riktigt kraftiga armar och gäddhäng så de har aldrig synts (även när jag var smal och tränad) dessutom har ju jag svullna och tjocka underarmar som ja skäms lika mycke för och har alltid velat operera men har bestämt mej för att ta kontakt med en pt när jag har fött och kan börja träna igen så ska ja ta mej tusan kämpa allt va ja kan för att svarva upp dessa armar:) första steget för mej blir nu att vara ute en liten stund varje dag i solen så jag får lite färg på dessa stackars armar som knappt sett solljus på 20 år….
Ville bara säga att du är så grym,modig å fin och jag blir så glad när fler och fler vågar….vi tar lite babysteps och snart vågar vi vara oss själva överallt men vi kämpar först och främst med att träna våra armar så vi blir ”vänner” och funkar inte det så får vi väl ta till kniven,inget mer med det.
Jag vet att vi kommer klara det , vi måste bara ha tålamod 🙂
kramar till dej modiga å vackra

Kram på er där ute