Blogg

Att få finnas eller inte finnas alls…

Jag vaknade i dag och fick syn på denna artikeln.. den berörde mig och blev aktuell i min vardag just nu.

Jag såg artikeln för att en person delar denna status och länk till artikeln du kan läsa nedanför.

Text som Johan Agge admin i NPF gruppen i Österåker skrev: Underskatta inte värdet av en onlinegemenskap! Speciellt inte för barn som har svårt för socialt samspel i det ”vanliga” livet. Många med barn inom NPF eller andra handikapp oroar sig för sitt barns spelandet. Jag ser det som ett nytt sätt att umgås. Det har skapat en möjlighet att umgås för så många. Det gäller däremot för oss vuxna att vara delaktiga och intresserade av barnens onlineliv.

Jag har ett barn med atypiskautism som gett upp skolan efter jul pga misslyckanden… misslyckanden & misslyckanden gång på gång, utan gnista att gå till skolan hur mkt han än kämpat så har det ej räckt för att ingå i kraven från skola och lärare att ”vara som alla andra i sin klass”.. självkänslan har varit utom synhåll… inget självförtroende, ingen lust…

Jag förstår att han inte orkade gå till skolan längre utan förändring….

Nu har han fått plats i en ny skola för normalbegåvade barn med autism.

Skolans vision är bla: ”Genom att de ges chans att lyckas i grundskola och därmed gymnasium så ökar deras chanser att ta del av en, för dem en meningsfull vardag i ett föränderligt samhälle”

Alla elever på Helleborusskolan ska nå grundskolans kunskapskrav och samtidigt utveckla sin självkännedom. Helleborusskolan ska tillhandahålla spetskompetens inom autismspektrumområdet samt handledning för vårdnadshavare och andra nyckelpersoner som finns inom barnets nätverk.

Helleborusskolan ska även bidra till att minska psykisk ohälsa för en ytterst missförstådd grupp i vårt samhälle.

Våra elever som alla har diagnoser inom autismspektrumet ska få vara huvudpersoner i sina egna liv, och därmed ges möjlighet att kunskapa i en miljö som är tillrättalagd för dem och som bidrar till att minska symptomen av autismen. När vi lyckas med detta vet vi att våra elever går ut i samhället som unga vuxna med stora möjligheter att få ta del av ett meningsfullt arbetsliv.

Genom att de ges chans att lyckas i grundskola och därmed gymnasium så ökar deras chanser att ta del av en, för dem, meningsfull vardag i ett föränderligt samhälle.

Helleborusskolan erbjuder en flexibel skolverksamhet som snabbt och på ett professionellt sätt kan ta emot elever som är i behov av detta.

Med flexibel menar vi att kunna anpassa personal och lokalmässiga förutsättningar utifrån elevtillströmning och varje elevs specifika behov.

”Skola den bästa medicinen”
En lyckad skolgång har en skyddande inverkan, utöver att den ger möjlighet till personligt välmående och vidare studier.

Text från skolans hemsida läs HÄR

Wow vilket bemötande vi fått vilken anpassning, vi ser ett ljus i mörkret som vi famlat i… ljuset i en värld av tårar, stress, kämpande jag inte förstått mig på tidigare.

Att lyckas med grundskolan…. alla barn borde ha rätt att lyckas med sin skolgång oavsett

Nu till artikeln som berörde mig:

LÄS HELA ARTIKELN GENOM ATT KLICKA här

(Bilden ovanför är en frontscreen från dagens artikel från SVT nyheter)

Vi här hemma hör nu för tiden att sonens mobil går varm, även via spel pratas det, det pratas för fullt skratten eskalerar.

När det INTE spelas ringer det flera gånger om dagen.

-Hej kan du snacka lite? Ska vi spela i dag kl…? Men även vanliga samtal som Vad gör du? HUR MÅR DU I DAG? Är du ledsen? Ska du till skolan ? Ska du träna i dag… Osv…..

Jag hör ”Oskar” Joel” Eddy” ”Edvard ” och massa massa fler namn på andra sidan… (högtalartelefonen eller när jag är nära)

Dessa barn har min son aldrig träffat men dom bryr sig om honom, han är bra, han är poppis , han har roligt, han känner känslor, han presterar, han LYCKAS!

Vilka är det?

Barn och VÄNNER han aldrig mött i verkligheten vänner från online spel.

Dom vi mött ringer inte… inga sms … inga svar…

(Det började med att vi föräldrar såg en annan förälder i en stödgrupp till barn med NPF som sökte spelkompisar vi kopplade ihop dom sen gick allt fort.)

Jag har suckat många gånger… och tänkt MÅSTE HAN PRATA HELA TIDEN det låter så högt!! Vi har haft duster och diskussioner hur vi sätter speltider osv.!

Jag har varit emot spel för jag ej förstått hållit mina barn borta från spel längre än många och noga medvetet valt vad som är ok att spela och inte.

Hellre att umgås så här än att han inte pratar med någon alls….

och att det dessutom är med levande människor.

Jag håller med Agge , vi vuxna kanske borde vara mer delaktiga i barnens online liv. Ta reda på vad som faktiskt händer där än att bara låta barnen stänga in ”sig och spela”Mitt mål är givetvis att få mitt barn att göra fysiska aktiviteter som han gillar och mår bra av samt träffa människor i det verkliga livet.  Det finns många bra alternativ för npf-barn än gaming. Men jag kan ändå förstå vad detta umgänge betyder för en människa som har svårt att ha en ”bästis” eller behålla kontakter i verkliga livet. ( Jag som vuxen har givetvis makten att  välja spel som inte är utav den våldsammaste typen och inom rätt åldersgräns.)

(Kommentera gärna men negativitet och hotfulla kommentarer hör inte hemma i mitt liv.)

About Jess

Livsinspiratör som arbetar med sin egen livstils förändring, men inspirerar och jobbar även med andra. Hälsa, träning, kost, tankar ,sömn, mentalbalans, motivation, inspiration och känslor är vad allt handlar om... Never give up.
View all posts by Jess →

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.