Ibland känns det som att jag vill vara en sten, en sten som tål allt. En sten som man kan slänga bort… som landar i gräset där ingen ser, där jag kan gömma mig från allt som ser och hör!

Nu har jag känt så några dagar… var kan jag gömma mig? men då börjar jag fundera på var jag lägger min energi.

Vad får mig att känna så?

Varför ska jag gömma mig?

För vem och varför?

För att jag känner att det är för mkt!

Det är inte alltid lätt för mig att vara bra vän, mamma, kollega, egenföretagare, sambo, separerad, dotter, syster..

men jag gör det bästa av mina förutsättningar just i dag och gör det väldigt bra trots att jag missar endel, men det är ok, jag är den jag är och jag lever…

vem vill vara en sten?

Inte jag, jag vill andas!

Har du tänkt på hur skönt det är att bara kunna andas?

Nu ska jag krypa ner i sängen och sova allt jag bara kan, jag vet att det får mig att orka och må bra. Sömn är underskattat.

Puss