Blogg, Före/Efter bilder, Motivation

En förändring

Men mycket kvar att jobba på det kommer och jag har ingen panik.
I dagens läge tränar mig mentalt och fysiskt .
Med energi springer jag nästan varje dag på olika träningar ibland två, njuter av det till fullo igen och är tillbaka där jag slutade som idrottande ungdom, jag är pigg, glad, stark och orkar leka med mina barn (som älskar att se sin mamma rörlig , pigg och glad) jag kan stå på händer igen och hoppa, springa…
Jag orkar springa i spåret, vågar stå för den jag är till 150procent och försöker vända allt negativt till det positiva samt ha människor runt mig som ger energi inte bara trycker ner och utnyttjar mitt kärleksfulla ”jag” .
På första bilden satt jag oftast stilla, var ledsen, åt godis, glass, chips, varje dag, tog olika kassor i affärerna för jag skämdes över att köpa sånt jämt. Jag orkade inte köpa kläder för att 4xl på ”storvuxen avd” började sitta åt.. Jah tog omvägar när jag gick förbi tonåringar för att slippa glåpord varje dag även på jobbet där jag kunde få höra ”oj så tjock du är” av någon gammal tant.
Jag satt upp och sov på nätterna eftersom jag hade så mkt värk i ryggen , låg jag ner tog det 4minuter för att vända mig om, jag snarkade så jag vaknade av mig själv när jag sov, när jag reste mig upp bet jag ihop för att det gjorde så ont i benhinnor, promenader ville jag inte gå med någon för att jag orkade inte… Jag grät och åt framför Biggest loser, jag gömde godispapper, sökte inte vård för jag visste att dom skulle säga att jag skulle behöva gå ner i vikt.
Jag ville sluta äta ”tänk om man ändå hade kunnat få en ”släng” av anorexia” eller något… For igenom huvudet”
Jag var arg och trött… Varje dag för att jag orkade inte.
Sen fick jag nog , här är jag i dag och jag kommer aldrig misshandla min kropp igen, varken fysiskt eller psykiskt.
Nu ska JAG leva och har tagit tag i ALLT ALLT ALLT ….
Nevergiveupjess…

Det är ingen viktnedgång detta är en förändring som ska bestå.

Jag bearbetar och försöker förstå genom att jämföra och se…
Hjärnan hänger inte med riktigt, det tar tid och för att förstå att jag ‘kommer någon vart’ måste jag bevisa det för mig själv under resans gång.
Jag bearbetar och försöka inse , jag kommer ju på mig själv att jag faktiskt går och tror att INGET händer..
Att jag ser ut som innan, jag handlar förstora kläder… Tittar på 4XL i butiker.
Men det tar säkert 2år innan man ‘börjar hänga med psykiskt’.

Det kan tolkas som att ‘söka bekräftelse , beröm eller vad som’ men nej…
Att inte kunna ta en komplimang kan vara för att jag inte riktigt inser (hur korkat det än låter) ja så är det.. Och värre kommer det bli, det är samma sak som när jag blev större och större och samtidigt ser en ‘smalare’ Jess i spegeln. Rätt läskigt!

Jag gör jämförelsebilderna för MIN skull och eftersom jag nu delar min resa så delar jag även detta!

(Bilderna ingår i mitt psykiska arbete under resans gång)

välkommen hit!

20131225-171143.jpg

20131225-171257.jpg

20131225-183317.jpg

20131225-183447.jpg

20131225-183513.jpg

1 thought on “En förändring

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *